:'(

man vet att man inget kan göra, man kan bara stå brevid och se på..
det enda man vill är att hjälpa till och få dig att bli bra, att bli frisk, att bli ditt vanliga jag.
att bara stå brevid och veta hur rädd du är, att se rädslan i dina ögon och se dig lura både
dig själv och oss andra, är rent ut sagt förjävligt.. det gör ont..
när ska du få bli frisk och börja leva igen, att göra allt det där du bara älskar att göra..
när?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0